Synonym: ferkomme
| Uttal | /ˈomkomə/ |
|---|---|
| Avstavning | om·kom·me |
| Del av tal | verb |
| Indikativ | |
|---|---|
| Presens | Dåtid |
| (ik) kom om | (ik) kaam om |
| (do) komst om | (do) kaamst om |
| (hy) komt om | (hy) kaam om |
| (wy) komme om | (wy) kamen om |
| (jimme) komme om | (jimme) kamen om |
| (sy) komme om | (sy) kamen om |
| Imperativ | |
| kom om | |
| Perfektparticip | |
| (wêze) omkommen, omkomd, omkaam | |
| Infinitiv II | |
| omkommen | |
| afrikaans | vrek |
|---|---|
| engelska | perish |
| esperanto | perei |
| finska | tuhoutua |
| franska | périr; s’abîmer |
| färöiska | umkomast; glatast |
| katalanska | perir |
| latin | perire |
| nederländska | omkomen; óndergaan; vergaan; verongelukken; te gronde gaan; eraan gaan; de dood vinden; het leven laten; het leven verliezen; ten onder gaan |
| polska | ginąć; umrzeć |
| portugisiska | destruir‐se; perecer |
| ryska | гибнуть |
| saterfrisiska | uumekuume; unnergunge; tou Gruunde gunge |
| spanska | perecer |
| svenska | förgås |
| thailändska | เสียชีวิต |
| tyska | umkommen; untergehen; zu Grunde gehen; tödlich verunglücken |