Synonymer: strijdig, tegengesteld, tegenliggend, tegenstaand, tegenoverliggend
| Del av tal | adjective |
|---|---|
| Uttal | /teɣə(n)ˈstrɛɪ̯dəx/ |
| Avstavning | te·gen·strij·dig |
| Predikativ | ||||
|---|---|---|---|---|
| Attributiv | Obestämd | Maskulint och feminint plural | tegenstrijdige | |
| Obestämd singular | tegenstrijdig | |||
| Plural | tegenstrijdige | |||
| Bestämd | tegenstrijdige | |||
| Partitiv | tegenstrijdigs | |||
| engelska | absonant |
|---|---|
| esperanto | kontraŭa |
| franska | contradictoire; opposé |
| isländska | andstæður; mótstæður |
| papiamento | kontrali; kontrario |
| polska | przeciwny |
| saterfrisiska | öäsich; eeuwelch |
| spanska | adverso |
| svenska | motsatt |
| tyska | widerwärtig; entgegengesetzt; Gegen‐ |