| Wortart | Verb |
|---|---|
| Aussprache | /ˈbrɑndə(n)/ |
| Trennung | bran·den |
| Indikativ | |
|---|---|
| Präsens | Präterium |
| (ik) brand | (ik) brandde |
| (jij) brandt | (jij) brandde |
| (hij) brandt | (hij) brandde |
| (wij) branden | (wij) brandden |
| (jullie) branden | (jullie) brandden |
| (gij) brandt | (gij) branddet |
| (zij) branden | (zij) brandden |
| Konjunktiv | |
| Präsens | Präterium |
| (dat ik) brande | (dat ik) brandde |
| (dat jij) brande | (dat jij) brandde |
| (dat hij) brande | (dat hij) brandde |
| (dat wij) branden | (dat wij) brandden |
| (dat jullie) branden | (dat jullie) brandden |
| (dat gij) brandet | (dat gij) branddet |
| (dat zij) branden | (dat zij) brandden |
| Imperativ | |
| Einzahl/Mehrzahl | Mehrzahl |
| brand | brandt |
| Partizipien | |
| Präsenspartizip | Perfektpartizip |
| brandend, brandende | (hebben) gebrand |
| Deutsch | brennen lassen; anzünden; anfachen |
|---|---|
| Englisch | burn |
| Esperanto | bruligi |
| Färöerisch | festa í; seta eld á |
| Hawaiisch | puhi |
| Italienisch | accendere; bruciare |
| Malaiisch | membakar |
| Portugiesisch | incendiar; incinerar; queimar |
| Saterfriesisch | ferbaadenje |
| Spanisch | encender; quemar |
| Tschechisch | spálit; upálit |
| WestFriesisch | brâne |