| Wortart | Verb |
|---|---|
| Aussprache | /ˈplaɣə(n)/ |
| Trennung | pla·gen |
| Indikativ | |
|---|---|
| Präsens | Präterium |
| (ik) plaag | (ik) plaagde |
| (jij) plaagt | (jij) plaagde |
| (hij) plaagt | (hij) plaagde |
| (wij) plagen | (wij) plaagden |
| (jullie) plagen | (jullie) plaagden |
| (gij) plaagt | (gij) plaagdet |
| (zij) plagen | (zij) plaagden |
| Konjunktiv | |
| Präsens | Präterium |
| (dat ik) plage | (dat ik) plaagde |
| (dat jij) plage | (dat jij) plaagde |
| (dat hij) plage | (dat hij) plaagde |
| (dat wij) plagen | (dat wij) plaagden |
| (dat jullie) plagen | (dat jullie) plaagden |
| (dat gij) plaget | (dat gij) plaagdet |
| (dat zij) plagen | (dat zij) plaagden |
| Imperativ | |
| Einzahl/Mehrzahl | Mehrzahl |
| plaag | plaagt |
| Partizipien | |
| Präsenspartizip | Perfektpartizip |
| plagend, plagende | (hebben) geplaagd |
| Deutsch | necken; aufziehen; hänseln |
|---|---|
| Englisch | tease |
| Esperanto | inciteti |
| Französisch | agacer; taquiner |
| Italienisch | irritare |
| Portugiesisch | contrariar; importunar |