| Prononciation | /ˈhomoː/ |
|---|---|
| Parti du discours | substantif |
| Genre | masculin |
| Singulier | Pluriel | |
|---|---|---|
| Nominatif | homo | homines |
| Vocative | homo | homines |
| Génitif | hominis | hominum |
| Datif | homini | hominibus |
| Accusatif | hominem | homines |
| Ablative | homine | hominibus |
| ? | ἄνθρωπος |
|---|---|
| afrikaans | mens; mensekind |
| albanais | njeri |
| allemand | Mensch |
| anglais | human being; man |
| anglais (vieil anglais) | mann |
| bas allemand | meansk; mensk; minsk |
| danois | menneske |
| espagnol | hombre; humano |
| espéranto | homo |
| féringien | menniskja; fólk |
| finnois | ihminen |
| français | homme; être humain |
| frison occidental | minske |
| frison saterland | Moanske |
| hawaiien | kanaka |
| islandais | maður; manneskja |
| luxembourgeois | Mënsch |
| malais | manusia; orang |
| néerlandais | mens; menselijk wezen |
| norvégien | menneske |
| papiamento | hende |
| polonais | człowiek |
| portugais | homem |
| russe | человек |
| souahéli | mwanadamu |
| sranan | libisma |
| suédois | människa |
| tchèque | člověk |
| thaï | มนุษย์; คน |
| turc | insan |
| yidiche | מענטש |