| Del av tal | verb |
|---|---|
| Avstavning | in·ter·kon·sent·i |
| Indikativ | |
|---|---|
| Presens | interkonsentas |
| Dåtid | interkonsentis |
| Futurum | interkonsentos |
| Konditionalis | |
| interkonsentus | |
| Imperativ | |
| interkonsentu | |
| Aktiva particip | |
|---|---|
| Presens | interkonsentanta |
| Dåtid | interkonsentinta |
| Futurum | interkonsentonta |
| engelska | agree |
|---|---|
| franska | convenir |
| italienska | convenire; pattuire; accordarsi |
| nederländska | afspreken; een schikking treffen; overeenkomen; het op een akkoordje gooien |
| polska | uzgodnić |
| saterfrisiska | sik ferständigje; fereenboarje; oumoakje |
| spanska | convenir |
| thailändska | ตกลง |
| tjeckiska | dohodnout se; ujednat |
| turkiska | anlaşmak |
| tyska | sich verständigen; übereinkommen; verabreden; vereinbaren; sich untereinander verständigen; absprechen |
| västfrisiska | ôfprate |