| Parti du discours | substantif |
|---|---|
| Césure | ko·mand·ant·o |
| Singulier | Pluriel | |
|---|---|---|
| Nominatif | komandanto | komandantoj |
| Accusatif | komandanton | komandantojn |
| afrikaans | aanvoerder |
|---|---|
| allemand | Befehlshaber; Kommandant; Kommandeur |
| anglais | commander; commandant; commodore |
| espagnol | comandante |
| frison occidental | befelhawwer; kommandant |
| frison saterland | Befeelshääber |
| italien | comandante |
| néerlandais | aanvoerder; commandant; bevelhebber; bevelvoerder; legerleider |
| papiamento | komandante |
| suédois | befälhavare; kommendant |
| tchèque | velitel |
| turc | amir |