| Wortart | Verb |
|---|---|
| Trennung | kon·vink·i |
| Indikativ | |
|---|---|
| Präsens | konvinkas |
| Präterium | konvinkis |
| Futur | konvinkos |
| Konditional | |
| konvinkus | |
| Imperativ | |
| konvinku | |
| Partizipien | ||
|---|---|---|
| Aktive Partizipien | Passive Partizipien | |
| Präsens | konvinkanta | konvinkata |
| Präterium | konvinkinta | konvinkita |
| Futur | konvinkonta | konvinkota |
| Afrikaans | oortuig |
|---|---|
| Dänisch | overbevise; overtyde |
| Deutsch | überreden; überzeugen |
| Englisch | convince; persuade |
| Färöerisch | sannføra |
| Finnisch | vakuuttaa |
| Französisch | convaincre |
| Isländisch | sannfæra |
| Italienisch | convincere |
| Katalanisch | convèncer |
| Niederländisch | overtuigen |
| Norwegisch | overbevise |
| Papiamento | konvensé |
| Portugiesisch | convencer; persuadir |
| Rumänisch | convinge |
| Saterfriesisch | bebaale; beschierje; uurtjuuge; beskierje |
| Schwedisch | överbevisa; övertyga |
| Spanisch | convencer |
| Tschechisch | přesvědčit; přesvědčovat |