| Wortart | Substantiv |
|---|---|
| Trennung | ko·mand·ant·o |
| Einzahl | Mehrzahl | |
|---|---|---|
| Nominativ | komandanto | komandantoj |
| Akkusativ | komandanton | komandantojn |
| Afrikaans | aanvoerder |
|---|---|
| Deutsch | Befehlshaber; Kommandant; Kommandeur |
| Englisch | commander; commandant; commodore |
| Italienisch | comandante |
| Niederländisch | aanvoerder; commandant; bevelhebber; bevelvoerder; legerleider |
| Papiamento | komandante |
| Saterfriesisch | Befeelshääber |
| Schwedisch | befälhavare; kommendant |
| Spanisch | comandante |
| Tschechisch | velitel |
| Türkisch | amir |
| WestFriesisch | befelhawwer; kommandant |