Synonymer: bröckeln, krümeln, abkrümeln
| Uttal | /ˈapbrœkəln/ |
|---|
| Del av tal | verb |
|---|
Konjugation
| Indikativ |
|---|
| Presens | Dåtid |
|---|
| (ich) abbröckele | (ich) abbröckelte |
| (du) abbröckelst | (du) abbröckeltest |
| (er) abbröckelt | (er) abbröckelte |
| (wir) abbröckeln | (wir) abbröckelten |
| (ihr) abbröckelt | (ihr) abbröckeltet |
| (sie) abbröckeln | (sie) abbröckelten |
| Konjunktiv |
|---|
| Presens | Dåtid |
|---|
| (ich) abbröckele | (ich) abbröckelte |
| (du) abbröckelst | (du) abbröckeltest |
| (er) abbröckele | (er) abbröckelte |
| (wir) abbröckeln | (wir) abbröckelten |
| (ihr) abbröckelt | (ihr) abbröckeltet |
| (sie) abbröckeln | (sie) abbröckelten |
| Particip |
|---|
| Nuvarande particip | Perfektparticip |
|---|
| abbröckelnd | (sein) abgebröckelt |