| Prononciation | /ˈappralən/ |
|---|---|
| Parti du discours | verbe |
| Indicatif | |
|---|---|
| Présent | Passé |
| (ich) abpralle | (ich) abprallte |
| (du) abprallst | (du) abpralltest |
| (er) abprallt | (er) abprallte |
| (wir) abprallen | (wir) abprallten |
| (ihr) abprallt | (ihr) abpralltet |
| (sie) abprallen | (sie) abprallten |
| Subjonctif | |
| Présent | Passé |
| (ich) abpralle | (ich) abprallte |
| (du) abprallest | (du) abpralltest |
| (er) abpralle | (er) abprallte |
| (wir) abprallen | (wir) abprallten |
| (ihr) abprallet | (ihr) abpralltet |
| (sie) abprallen | (sie) abprallten |
| Impératif | |
| (du) pralle ab | |
| (ihr) abprallt | |
| abprallen Sie | |
| Participes | |
| Participe présent | Participe passé |
| abprallend | (sein) abgeprallt |
| anglais | ricochet |
|---|---|
| espéranto | resalti |
| français | rebondir |
| frison occidental | ôfstuitsje |
| frison saterland | stoitje |
| néerlandais | aanslaan; opspringen; stuiten; afstuiten; terugspringen; afketsen |
| suédois | studsa |