| Aussprache | /ˈappralən/ |
|---|---|
| Wortart | Verb |
| Indikativ | |
|---|---|
| Präsens | Präterium |
| (ich) abpralle | (ich) abprallte |
| (du) abprallst | (du) abpralltest |
| (er) abprallt | (er) abprallte |
| (wir) abprallen | (wir) abprallten |
| (ihr) abprallt | (ihr) abpralltet |
| (sie) abprallen | (sie) abprallten |
| Konjunktiv | |
| Präsens | Präterium |
| (ich) abpralle | (ich) abprallte |
| (du) abprallest | (du) abpralltest |
| (er) abpralle | (er) abprallte |
| (wir) abprallen | (wir) abprallten |
| (ihr) abprallet | (ihr) abpralltet |
| (sie) abprallen | (sie) abprallten |
| Imperativ | |
| (du) pralle ab | |
| (ihr) abprallt | |
| abprallen Sie | |
| Partizipien | |
| Präsenspartizip | Perfektpartizip |
| abprallend | (sein) abgeprallt |
| Englisch | ricochet |
|---|---|
| Esperanto | resalti |
| Französisch | rebondir |
| Niederländisch | aanslaan; opspringen; stuiten; afstuiten; terugspringen; afketsen |
| Saterfriesisch | stoitje |
| Schwedisch | studsa |
| WestFriesisch | ôfstuitsje |