Parti du discours | adjectif |
---|---|
Césure | a·brupt·a |
Singulier | Pluriel | |
---|---|---|
Nominatif | abrupta | abruptaj |
Accusatif | abruptan | abruptajn |
allemand | schroff; zerklüftet; abrupt; jäh; zusammenhanglos; unvermutet; plötzlich; unvorbereitet; zusammenhanglös |
---|---|
anglais | abrupt; off‐hand; off‐handed |
catalan | abrupte; brusc |
espagnol | abrupto |
français | abrupt; brusque; brusqué; cassant; heurté; raide; saccadé; sec; soudain |
frison occidental | hommels ôfbrutsen; abrupt |
frison saterland | ourieten; skrof |
hongrois | hirtelen |
islandais | skyndilegur |
néerlandais | abrupt; kortaf |
papiamento | abrupto |
portugais | abrupto; brusco; inesperado |