Aussprache | /ˈappralən/ |
---|---|
Wortart | Verb |
Indikativ | |
---|---|
Präsens | Präterium |
(ich) abpralle | (ich) abprallte |
(du) abprallst | (du) abpralltest |
(er) abprallt | (er) abprallte |
(wir) abprallen | (wir) abprallten |
(ihr) abprallt | (ihr) abpralltet |
(sie) abprallen | (sie) abprallten |
Konjunktiv | |
Präsens | Präterium |
(ich) abpralle | (ich) abprallte |
(du) abprallest | (du) abpralltest |
(er) abpralle | (er) abprallte |
(wir) abprallen | (wir) abprallten |
(ihr) abprallet | (ihr) abpralltet |
(sie) abprallen | (sie) abprallten |
Imperativ | |
(du) pralle ab | |
(ihr) abprallt | |
abprallen Sie | |
Partizipien | |
Präsenspartizip | Perfektpartizip |
abprallend | (sein) abgeprallt |
Englisch | ricochet |
---|---|
Esperanto | resalti |
Französisch | rebondir |
Niederländisch | aanslaan; afstuiten; opspringen; stuiten; terugspringen; afketsen |
Saterfriesisch | stoitje |
Schwedisch | studsa |
Westfriesisch | ôfstuitsje |