Parti du discours | verbe |
---|---|
Prononciation | /ɔntˈkrɑxtə(n)/ |
Césure | ont·krach·ten |
Indicatif | |
---|---|
Présent | Passé |
(ik) ontkracht | (ik) ontkrachtte |
(jij) ontkracht | (jij) ontkrachtte |
(hij) ontkracht | (hij) ontkrachtte |
(wij) ontkrachten | (wij) ontkrachtten |
(jullie) ontkrachten | (jullie) ontkrachtten |
(gij) ontkracht | (gij) ontkrachttet |
(zij) ontkrachten | (zij) ontkrachtten |
Subjonctif | |
Présent | Passé |
(dat ik) ontkrachte | (dat ik) ontkrachtte |
(dat jij) ontkrachte | (dat jij) ontkrachtte |
(dat hij) ontkrachte | (dat hij) ontkrachtte |
(dat wij) ontkrachten | (dat wij) ontkrachtten |
(dat jullie) ontkrachten | (dat jullie) ontkrachtten |
(dat gij) ontkrachtet | (dat gij) ontkrachttet |
(dat zij) ontkrachten | (dat zij) ontkrachtten |
Impératif | |
Singulier/Pluriel | Pluriel |
ontkracht | ontkracht |
Participes | |
Participe présent | Participe passé |
ontkrachtend, ontkrachtende | (hebben) ontkracht |
allemand | entkräften; verweichlichen |
---|---|
espéranto | senfortigi |
français | épuiser; fatiguer |