Part of speech | verb |
---|---|
Pronunciation | /ɔntˈkrɑxtə(n)/ |
Hyphenation | ont·krach·ten |
Indicative mood | |
---|---|
Present tense | Past tense |
(ik) ontkracht | (ik) ontkrachtte |
(jij) ontkracht | (jij) ontkrachtte |
(hij) ontkracht | (hij) ontkrachtte |
(wij) ontkrachten | (wij) ontkrachtten |
(jullie) ontkrachten | (jullie) ontkrachtten |
(gij) ontkracht | (gij) ontkrachttet |
(zij) ontkrachten | (zij) ontkrachtten |
Subjunctive mood | |
Present tense | Past tense |
(dat ik) ontkrachte | (dat ik) ontkrachtte |
(dat jij) ontkrachte | (dat jij) ontkrachtte |
(dat hij) ontkrachte | (dat hij) ontkrachtte |
(dat wij) ontkrachten | (dat wij) ontkrachtten |
(dat jullie) ontkrachten | (dat jullie) ontkrachtten |
(dat gij) ontkrachtet | (dat gij) ontkrachttet |
(dat zij) ontkrachten | (dat zij) ontkrachtten |
Imperative mood | |
Singular/Plural | Plural |
ontkracht | ontkracht |
Participles | |
Present participle | Past participle |
ontkrachtend, ontkrachtende | (hebben) ontkracht |
Esperanto | senfortigi |
---|---|
French | épuiser; fatiguer |
German | entkräften; verweichlichen |