Wortart | Verb |
---|---|
Aussprache | /ˈvɪndə(n)/ |
Trennung | vin·den |
Indikativ | |
---|---|
Präsens | Präterium |
(ik) vind | (ik) vond |
(jij) vindt | (jij) vond |
(hij) vindt | (hij) vond |
(wij) vinden | (wij) vonden |
(jullie) vinden | (jullie) vonden |
(gij) vindt | (gij) vondt |
(zij) vinden | (zij) vonden |
Konjunktiv | |
Präsens | Präterium |
(dat ik) vinde | (dat ik) vonde |
(dat jij) vinde | (dat jij) vonde |
(dat hij) vinde | (dat hij) vonde |
(dat wij) vinden | (dat wij) vonden |
(dat jullie) vinden | (dat jullie) vonden |
(dat gij) vindet | (dat gij) vondet |
(dat zij) vinden | (dat zij) vonden |
Partizipien | |
Präsenspartizip | Perfektpartizip |
vindend, vindende | (hebben) gevonden |
Esperanto | trovi |
---|---|
Niederdeutsch | vinden |