Wortart | Verb |
---|---|
Trennung | kon·vink·i |
Indikativ | |
---|---|
Präsens | konvinkas |
Präterium | konvinkis |
Futur | konvinkos |
Konditional | |
konvinkus | |
Imperativ | |
konvinku |
Partizipien | ||
---|---|---|
Aktive Partizipien | Passive Partizipien | |
Präsens | konvinkanta | konvinkata |
Präterium | konvinkinta | konvinkita |
Futur | konvinkonta | konvinkota |
Afrikaans | oortuig |
---|---|
Dänisch | overbevise; overtyde |
Deutsch | überreden; überzeugen |
Englisch | convince; persuade |
Färöerisch | sannføra |
Finnisch | vakuuttaa |
Französisch | convaincre |
Isländisch | sannfæra |
Italienisch | convincere |
Katalanisch | convèncer |
Niederländisch | overtuigen |
Norwegisch | overbevise |
Papiamento | konvensé |
Portugiesisch | convencer; persuadir |
Rumänisch | convinge |
Saterfriesisch | bebaale; beschierje; beskierje; uurtjuuge |
Schwedisch | överbevisa; övertyga |
Spanisch | convencer |
Tschechisch | přesvědčit; přesvědčovat |